Renlighet [At-Ṭahārah]
Renlighet består av tre aspekter som är specifikt viktiga vid bön:
- Rituell renhet – som kommer studeras i form av Wuḍū, Ghusl och Tayammum.
- Kroppslig renhet – att kroppen och kläder är rena från smuts.
- Platsens renhet – att platsen man ber på är ren från smuts.
Rituell rening görs med vatten som inte har förändrats på grund av något som fallit i eller blandats med det så att färg, doft eller smak har förändrats. Då är vattnet renande [Ṭahoor].
Om vattnet har förändrats av något som är smutsigt [Najis] till sin natur så slängs vattnet. Om något smutsigt kommit i vattnet men inte påverkat dess färg, doft eller smak är det ogillat [Makrūh] att använda. Om det förändrats av något som är rent [Tāhir] till sin natur så kan det användas för vardagligt bruk såsom matlagning, men inte för rituell rening.
Undantag gäller om vattnet påverkats milt av något rent i sin naturliga omgivning, som att det har en svag smak av jordgubbe för att det ligger nära ett jordgubbsfält. Eller att dess färg påverkats av sandbädden i en flod.
Alla levande ting är rena inklusive saliv, slem, tårar, galla och svett. Detta gäller alla människor och djur såväl som hundar, grisar. Det gäller även maskar även om de kommit till ur en smutsig källa.
Rent är också:
- Matrester som spys upp och inte hunnit förändra sitt tillstånd i magen.
- Avföring från djur som är tillåtna att äta om de enbart äter rena saker.
- Mjölk från människan, mjölk från djur följer domen för djuret.
- Ägg från alla levande djur.
- Alla icke-levande ting som inte berusar.
- Mysk
- Växter som fördunklar sinnet såsom hasch är tillåtna i medicinskt syfte.
- Blod som är kvar i djuret efter att det har slaktats.
- Självdöda havsdjur och djur/insekter som inte har blod är rena och tillåtna att äta.
- Alkohol om den har blivit till vinäger och grödor som vattnats med orent vatten.
- Döda människors kroppar är rena.
Det som är smutsigt [Najis]:
- Det som dött som inte nämnts tillhöra det rena även när det är dött [Al-Mayyit].
- Allt som berusar [Al-Moskir].
- Urin och avföring
- Från djur som är Makrūh och Ḥarām [Faḍlat Al-Makrūh wa Al-Ḥaram].
- Från tillåtna djur som ätit smuts [Faḍlat Al-Jallālah].
- Från människor. [Faḍlat Al-Ādamī]
- Mycket blod [Dam Al-Masfooḥ]
- Blod från människor såsom vid skada eller menstruation.
- Blod från djur såsom blodet som rinner ut vid slakt.
- Ursäktat om omkretsen är mindre än ett mynt (svensk tiokrona) i storlek.
- Sårvätska och var såväl som svarta blodklumpar som kan hostas ut vid sjukdom.
- Vitaktig vätska som kan komma efter urinering och är tecken på sjukdom. [Wadī]
- Försats [Madhī] och sperma [Manī].
- Flytningar [Mā’ wa Roṭoobāt Al-Farj]
Tvagning [Wuḍū] är rituell rening genom vatten som man gör för att bönen och andra handlingar av dyrkan [’Ibādah] ska bli tillåtna och giltiga. Det är en rituell rening från den lilla orenheten.
Tvagningen delas upp i följande kategorier:
- Farḍ: Det som profeten ﷺ gjorde regelbundet och förklarade obligatoriskt.
- Inkluderas inte dessa handlingar i tvagningen [Wuḍū] så blir den ogiltig.
- Sunnah: Det som profeten ﷺ gjorde regelbundet och sade till andra att göra, men sa inte att det var obligatoriskt.
- Dessa handlingar är rekommenderade och bör inte utelämnas vid tvagningen, men påverkar inte tvagningens giltighet.
- Faḍīlah: Det som profeten ﷺ inte gjorde regelbundet och det finns inga bevis från honom att dess obligatorium.
- Dessa handlingar är uppmuntrade och ger mer belöning att utföra.
- Makruh: Ogillat/avskytt vid tvagning, men bryter den inte.
- Dessa handlingar bör undvikas under tvagningen, men påverkar inte tvagningens giltighet.
- Nawāqiḍ: Det som gör att tvagningen bryts.
- Dessa handlingar gör att tvagningen bryts och kräver att man gör en ny tvagning [Wuḍū].
De obligatoriska [Farḍ] delarna i den rituella tvagningen:
- Strykande [Dalk] | Att man stryker med handen över alla delar man tvagar.
- Skyndsamhet [Fawr] | Att man gör handlingarna i direkt följd utan att vänta länge mellan varje del.
- Avsikten [Niyyah] | Att börja med att avse rituell rening för att göra bön och dyrkanshandlingar tillåtna.
- Tvätta ansiktet [Ghaṣl Al-Wajh] | Tvätta ansiktet från hårfäste till haka, där örat börjar till andra örat börjar. Stryk över skägg.
- Tvätta händer/armar [Ghaṣl Al-Yadayn] | Tvätta händerna och armarna inklusive armbågarna.
- Stryka över huvudet [Masḥ Ar-Ra’s] | Stryka över där hårfästet börjar till där det slutar, inklusive längs hela håret om man har långt hår.
- Tvätta fötterna [Ghuṣl Ar-Rijlain] | Tvätta fötterna upp till och med anklarna.
De delar som är Sunnah i den rituella tvagningen:
- Tvätta händerna [Ghaṣl Al-Yadayn] | Tvätta händerna innan påbörjande av tvagningen.
- Tillbakastrykandet [Radd Masḥ Ar-Ra’s] | Att stryka tillbaka i motsatt riktning efter att man strykt över huvudet.
- Stryka öronen [Masḥ Al-Odhonayn] | Att stryka över örats fram- och baksida. Inte kanalerna i öronmusslan.
- Skölja munnen [Maḍmaḍa] | Ta en handfull vatten i handen för att skölja munnen med.
- Skölja näsan [Istinshāq] | En lätt sniffning av vatten för att skölja näsan.
- Blåsa ut vatten [Istinthār] | Blåsa ut vattnet.
- Ordningsföljd [Tartīb Al-Farḍ] | Att de obligatoriska handlingarna görs i ordningsföljd.
De handlingar som är prisvärda [Faḍīlah] i den rituella tvagningen:
- Säga Bismillah i början [Tasmiyyah] | Enbart ”Bismillah”, inte en hel Basmalah.
- Att välja en ren plats [Boq’aton Qad Tahorat] | En plats som inte omges av smuts [Najasa], vilket riskerar att man får det på sig.
- Minskat vattenanvändande [Taqlīl Al-Mā’] | Använd precis så lite vatten som behövs för att tvagningen.
- Vattenkärlet på höger sida [Tayāmon Al-Inā’] | Om man tar vatten med höger hand ur ett kärl, ställ den på höger sida. Om du häller upp i din högra hand från en behållare, ställ på vänster sida så att du kan hälla med vänster hand.
- Tvättandet två eller tre gånger [As-Shaf’ wa At-Tathlīf fi Maghsūlina] | Att tvätta varje kroppsdel två eller tre gånger.
- Starta med höger sida [Bad’o Al-Mayāmīn] | Att inleda tvagningen med den högra kroppsdelen.
- Att använda Siwāk [Siwāk] | Att vid sköljande av munnen även rengöra tänderna med Siwāk, alternativt använda pekfingret eller tandborste.
- Sunnah-handlingarna i ordningsföljd [Tartib As-Sunan] | Att man gör Sunnah-handlingarna i rätt ordningsföljd.
- …med de obligatoriska handlingarna [Aw Ma’ Mā Yajib] | Att handlingarna görs tillsammans med eller mellan de olika obligatoriska (Farḍ) handlingarna.
- Börja strykandet från pannan [Bad’o Masḥ Ar-Ra’s Min Moqamih] | Att man börjar stryka över huvudet från hårfästet vid pannan och ner mot nacken.
- Tvätta mellan tårna [Takhlīloho Aṣābi’an Biqadamih] | Att med fingrarna tvätta mellan varje tå.
Ogillat/Avskytt [Makrūh] under den rituella tvagningen:
- Att tvätta bortom det obligatoriska | Att till exempel gå längre upp längs armen än armbågarna hela vägen till axlarna.
- Att utöka antalet tvättningar | Att till exempel tvätta ansiktet fyra eller fem gånger.
Det som bryter [Nawāqiḍ] den rituella tvagningen:
- Urinerande [Bawl] | Minsta urindroppe som kommer ut på ett naturligt sätt i ett hälsosamt tillstånd.
- Släppa luft [Rīḥ] | Om man fiser eller pruttar. Gäller ej luft som släpps från vaginan.
- Inkontinens [Salas] | Inkontinens där tiden den fortlöper är längre än tiden där den är upphörande.
- Avföring [Ghā’iṭ] | Om avföring kommer ut såsom vid toalettbesök eller att man är lös i magen.
- Djup sömn [Nawm Thaqīl] | Sömn där man inte är vid medvetande. Blundande och lätta nickningar bryter inte tvagningen.
- Försats [Madhī] | Utlösning av försats bryter tvagningen och kräver att man tvättar hela penisen innan man gör nästa Wuḍū.
- Berusning [Sukr] | Ifall man skulle begå synden att dricka alkohol eller bli berusad av misstag på något sätt.
- Svimmande [Ighmā’] | Svimmande som innebär att man förlorar medvetandet en stund.
- Sinnessjuka/Galenskap [Junoon] | Om man blir sinnessjuk eller besatt och beter sig märkligt.
- Penile discharge [Wad’io] | En tjockare vit/gul/grå substans som kan komma ut efter att man kissat.
- Beröring [Lams] | Beröring mellan könen som ger sexuell upphetsning.
- Kyssar [Qublah] | Kyssar direkt mun mot mun bryter tvagningen oavsett upphetsning eller inte. Exempelvis gör en puss på pannan utan avsikt att njuta sexuellt och utan att man känner sexuell upphetsning inte att tvagningen bryts.
- Införande för njutning [Ilṭāf Mar’a] | Kvinnans införande av fingret i vaginan för att känna njutning.
- Vidröra penisen [Mas Adh-Dhakar] | Vidrörande av penisen med insidan av handen eller sidan av någon av fingrarna.
- Tvekan om sin Wuḍū [As-Shakk fi Al-Ḥadath] | Om man är osäker på om man gjort något som brutit ens Wuḍū. Kommer man dock på att den inte är bruten så förblir den giltig.
- Otro [Kufr] | Om man lämnar religionen.
Övriga detaljer rörande den rituella tvagningen [Wuḍū]:
- Om man missat och kommer på en Farḍ tvättning efter en kort tid (1) | Glömmer man en handling i tvagningen kan man början om från det stället om man inte gått långt förbi den.
- Om man missat och kommer på en Farḍ tvättning efter en kort tid (2) | Glömmer man en handling och är i slutet så kan man göra klart sin Wūḍū och sen göra klart den missade kroppsdelen sist av allt.
- Om man missat och kommer på en Farḍ tvättning efter en lång tid | Kommer man på en Farḍ tvättning efter en lång tid, om man lämnat tvagningen och kroppsdelarna hunnit torka – så är tvagningen ogiltig och bönerna man har bett under den tiden ogiltiga. Bådadera behöver göras om.
Rituellt bad [Ghusl] är rituell rening genom vatten som man gör för att bönen och andra handlingar av dyrkan [’Ibādah] ska bli tillåtna och giltiga. Det är en rituell rening från den stora orenheten.
Tvagningen delas upp i följande kategorier:
- Farḍ: Det som profeten ﷺ gjorde regelbundet och förklarade obligatoriskt.
- Inkluderas inte dessa handlingar i tvagningen [Wuḍū] så blir den ogiltig.
- Sunnah: Det som profeten ﷺ gjorde regelbundet och sade till andra att göra, men sa inte att det var obligatoriskt.
- Dessa handlingar är rekommenderade och bör inte utelämnas vid tvagningen, men påverkar inte tvagningens giltighet.
- Faḍīlah: Det som profeten ﷺ inte gjorde regelbundet och det finns inga bevis från honom att dess obligatorium.
- Dessa handlingar är uppmuntrade och ger mer belöning att utföra.
- Mūjibāt: Det som gör att ett rituellt bad blir obligatoriskt.
- Dessa situationer innebär att man hamnat/hamnar i den stora orenheten [Junub] och behöver göra ett rituellt bad [Ghusl].
De obligatoriska [Farḍ] delarna i det rituella badet:
- Avsikt [Niyyah] | Att börja med att avse rituell rening från den stora orenheten.
- Skyndsamhet [Fawr] | Att man gör handlingarna i direkt följd utan att vänta länge mellan varje del.
- Strykande [Dalk] | Att man tvättar och stryker med handen över hela kroppens yta. Glöm inte dolda ytor som knävecken, armhålor, mellan skinkorna och skrevet. Kan du inte komma åt vissa ytor som ryggen med händerna kan du använda en handduk eller hjälp från någon annan person.
- Skölja håret [Takhlīl As-Sha’r] | Skölj och tvätta håret hela vägen ner till hårbotten.
Notering! Detta gör inte att du får Wuḍū på köpet, utan du blir tvungen att göra det separat efteråt. Se separat rubrik för hur man gör ett rituellt bad [Ghusl] som inkluderar rituell tvagning [Wuḍū].
Sunnah i det rituella badet [Ghusl]:
- Att skölja munnen [Maḍmaḍah].
- Att börja med att tvätta händerna [Bad’o Bi-Ghasli Al-Yadayn].
- Skölja näsan [Istinshāq].
- Rengöra örats in- och utsida [Thoqb Al-Odhonayn]. Inte in i örongången, utan själva örsnäckans kanaler och alla ytor man enkelt kommer åt.
Rekommenderade [Mandūb] handlingar i det rituella badet [Ghusl]:
- Börja med att skölja bort smuts [Bad’o Bighaslihi Al-Adhā]. Det vill säga smuts som kan ha satt sig på kroppen.
- Börja med att säga Bismillah [Tasmiya]. Inte hela Basmalah.
- Tvätta huvudet tre gånger [Tathlīth Ar-Ra’s].
- Börja med att göra kroppsdelarna från Wuḍū [Taqdīm A’ḍā’ Al-Wuḍū].
- Minska vattenanvändning [Qillato Mā’].
- Börja uppifrån och högerifrån [Bad’on Bi-A’la wa Yamīn].
Handlingar som gör ett rituellt bad obligatoriskt [Mūjibāt]:
- Menstruation [Ḥayḍ]. Perioden där antalet dagars blödning skiljer sig åt från kvinna till kvinna. När menstruationen upphör blir ett rituellt bad obligatorisk, eller upp till max 15 dagar.
- Postpartumperiod [Nifās]. Återhämtningsperioden efter barnafödsel. När blödandet tar slut blir Ghusl obligatorisk, eller upp till max 60 dagar.
- Sädesuttömning på grund av njutning eller våt dröm [Inzāl].
- Penishuvudets inträdande i ett kroppsligt nedre hål oavsett hur det sker [Mughībo Kamratin Bi-Farjin Isjāl].
Några detaljer kopplad till det rituella badet [Ghusl]:
- Tvätta könsorganet och vidrör ej därefter, gäller män. Eftersom vidrörande av könsorganet bryter tvagningen så blir man tvungen att göra om Wuḍū efter Ghusl om man.
- Sexuellt samlag är otillåtet för kvinnor som befinner sig i ett tillstånd av menstruation eller under postpartumperioden.
- Den stora orenheten [Janābah] gör det förbjudet att inträda en moské, man som kvinna, ett rituellt bad krävs. Specifikt för män blir det också förbjudet att recitera Koranen tills man har gjort ett rituellt bad.
- Glömmer man en obligatorisk handling i det rituella badet behöver man göra om det och alla böner man har bett sedan den felaktiga reningen.
Kommer man dock på att man missat någon del av kroppen och det inte gått lång tid så kan man tvätta enbart den delen i efterhand. Det vill säga innan kroppen har torkat och man har klätt på sig.
En komplett Ghusl inkluderande Wuḍū:
- Gör avsikt | Gör avsikt att göra en Ghusl som inkluderar Wuḍū.
- Tvätta könsorganet | rör det sedan inte igen med insidan av handen fingrarna.
- Gör alla handlingar i Wuḍū | Gör alla handlingar i Wuḍū fram tills du kommer fram till strykandet av huvudet. Skippa alltså tvättandet av fötterna till sist av allt.
- När du kommer till huvudet | Istället för att stryka över huvudet tvättar du håret så att vatten når hårbotten (samt eventuellt skägg) och därefter öronen och resten av huvudet. Kom ihåg att stryka med handen över alla huvudets ytor. Glöm inte områden som armhålorna, mellan skinkorna, bakom knäskålarna.
- Upp till ner, höger till vänster | Fortsätt med halsen och sedan högra delen av överkroppen, sedan vänstra delen av överkroppen. Använd handduk om du har svårt att komma åt ryggen.
- Skinkorna och neråt | Tvätta skinkorna och mellan dem, fortsätt ner med höger ben och vänster ben till anklarna.
- Fötterna sist | Tvätta höger och sedan vänster fot.
- Rituellt bad inkluderande rituell tvagning klar!
Torrtvagning [Tayammum] är rituell rening genom jord eller det som fallit som man gör för att bönen ska bli tillåten och giltig. Det är en rituell rening som är tillåten i undantagsfall, främst vid brist på vatten eller vid sjukdom.
Torrtvagningen delas upp i följande kategorier:
- Farḍ: Det som profeten ﷺ gjorde regelbundet och förklarade obligatoriskt.
- Inkluderas inte dessa handlingar i det torrtvagningen [Tayammum] så blir den ogiltig.
- Sunnah: Det som profeten ﷺ gjorde regelbundet och sade till andra att göra, men sa inte att det var obligatoriskt.
- Dessa handlingar är rekommenderade och bör inte utelämnas under torrtvagningen, men påverkar inte tvagningens giltighet.
- Mandūb: Det som profeten ﷺ inte gjorde regelbundet och det finns inga bevis från honom att dess obligatorium.
- Dessa handlingar är uppmuntrade och ger mer belöning att utföra.
- Nawāqiḍ: Det som gör att torrtvagningen blir ogiltig.
När man får utföra torrtvagning [Tayammum]
Uppfyller man nedanstående får man utföra torrtvagning
- Sjukdom | Den som är orolig att bli sjuk eller skadas alternativt förvärra/förlänga skada eller sjukdom genom att göra Wuḍū.
- kan utföra torrtvagning för allt – alla böner Farḍ, Nafl, fredagsbön och annat som att vidröra Koranen och göra Tawāf runt Ka’bah.
- Den resande [Musāfir] vid vattenbrist | Om man inte får tag på vatten, inte kommer åt det, är rädd för tjuvar eller rovdjur så blir nästa steg tillåtet.
- Kan göra Tayammum för alla böner (Farḍ, Nafl, fredagsbön…) och annat som att vidröra Koranen och göra Tawāf runt Ka’bah.
- Den bosatte [Muqīm] vid vattenbrist | Om man inte får tag på vatten, inte kommer åt det, är rädd för tjuvar eller rovdjur så blir nästa steg tillåtet.
- Kan göra Tayammum för obligatoriska böner [Farḍ] | om bönetiden håller på att gå ut och man fortfarande inte har hittat vatten.
- Kan göra Tayammum för begravningsbön [Janāzah] | Om det inte finns någon med Wuḍū tillgänglig så kan man be begravningsbönen med Tayammum eftersom den är ett kollektivt obligatorium.
- Får inte göra Tayammym för fredagsbön, Eidbön eller andra Sunnah som bosatt. Ber Ẓuhr istället för fredagsbön.
- Graden av säkerhet att finna vatten
- Om man hoppas eller tror att man kommer finna vatten:
- Bör göra Tayammum nära slutet av bönetiden.
- Om man inte tror att man kommer finna vatten alls:
- Bör göra Tayammum i början av bönetiden.
- Om man velar och är osäker på om man kommer finna vatten eller inte:
- Bör göra Tayammum under mitten av bönetiden.
- Om man hoppas eller tror att man kommer finna vatten:
Obligatorisk [Farḍ] för torrtvagning [Tayammum]
- Rent naturmaterial [Ṣa’īd Al-Ṭāhir] | Allt som naturligt fallit på jorden. Jord, sten, mineraler, ej växter eller trä. Ej det som bearbetats eller har värde som handelsvara, såsom guld.
- Kontinuitet [Muwālāt] | Att göra varje del utan att det blir ett långt avbrott mellan dem.
- Tidens infallande [Waqton Ḥaḍara] | Att bönen som ska bes har infallit.
- I anslutning till bön [Masḥ Al-Wajh] | Att man ber direkt efter att man har utfört torrtvagningen.
- Avsikt [Niyyah] | Avse torrtvagning för att göra bönen tillåten samtidigt som du gör första slaget.
- Första slaget [Oola Al-Ḍarbatayn] | Att stryka handflatorna på jord/naturmaterial.
- Stryka ansiktet [Masḥ Al-Wajh] | Stryka ansiktet från hårfäste till haka, där örat börjar till andra örat börjar. Stryk över skägg.
- Stryka händerna [Masḥ Al-Yadayn Lilko’] | Stryk över händerna och mellan fingrarna till och med handledens knölar.
Sunnah för torrtvagning [Tayammum]:
- Att när man stryker händerna fortsätta hela vägen upp till och med armbågen [Masḥohoma Li Al-Mirfaq].
- Att göra en ny strykning med händerna på naturmaterial mellan ansiktet och händerna/armarna [Ḍarbat Al-Yadayn].
- Att göra handlingarna i rätt ordning, alltså ansikte före händerna
[Tartibon Baqi].
Rekommenderat [Mandūb] för torrtvagning [Tayammum]:
- Börja med att säga Bismillah [Tasmiya]. Inte hela Basmalah, enbart ”Bismillah”.
- Att utföra den prisvärda beskrivningen [Waṣfon Ḥamīd]. Strykningen där höger och vänster arm inklusive händer stryks i en sammanhållen rörelse. Se lektion.
Det som bryter [Nawāqiḍ] av torrtvagningen:
- Tillräckligt med vatten för att göra Wuḍū [Mithl Wuḍū] | Om man hittar vatten innan man ber och det finns tillräckligt med tid för att göra Wuḍū och be innan tiden går ut.
- Notering! Om man hittar vatten efter att man har bett och bönetiden inte har gått ut ännu så är det rekommenderat att tvaga sig med vatten och be om bönen, ej obligatoriskt.
Bönen [As-Ṣalāt]
Under uppbyggnad.
Under uppbyggnad.
Villkoren [As-Shurūṭ] som behöver vara uppfyllda för att bönen ska bli giltig är:
- Böneriktningen [Al-Istiqbāl] | Att man är vänd mot Qiblah under bönen.
- Fysisk renhet [Ṭohr Al-Khabath] | Att kroppen och kläderna är fria från orenheter.
- Täckande [Sitr Al-’Awrah] | Att man täcker de kroppsdelar som krävs.
- Rituell renhet [Ṭohr Al-Ḥadath] | Att man renat sig rituellt från den lilla och stora orenheten.
Det som är obligatoriskt i bönen [Farḍ]
Det som är obligatoriskt för att bönen ska vara giltig.
- Inledande Takbīr [Takbirat Al-Iḥrām] | Att hålla upp händerna i huvudhöjd med handflatorna och säga ”Allahu Akbar” för att inleda bönen.
- Att stå under den [Al-Qiyāmo Lahā] | Att stå upp medan man säger den inledande Takbīren.
- Avsikten [Niyyah] | Att avsikten görs i samband med den inledande Takbīren.
- Läsandet av Al-Fātiḥa [Al-Fātiḥa] | Att recitera kapitlet Al-Fātīha.
- Att stå under den [Al-Qiyāmo Lahā] | Att stå upp under läsningen av Al-Fātiḥa.
- Bugande [Rukoo’] | Buga ståendes med framåtböjd rygg.
- Resa sig upp från bugningen [Al-Raf’ Minho] | Resa sig upprätt från bugningen.
- Prostrera [Sujūd] | Att gå ner med panna, nästipp, handflator, knän och tårna i prostration.
- Resa sig från prostrerandet [Al-Raf’ Minho] | Att stiga upp från prostrationen.
- Avslutande Salām [As-Salām] | Avsluta bönen med att vända huvudet lite mot höger och säga ”Assalamo Aleikom”.
- Att sitta under Salām [Al-Julūs] | Att sitta under Salām.
- Korrekt ordningsföljt [Tartib Adā’ fi Al-Usūs] | Att de obligatoriska delarna görs i korrekt ordning.
- Att stå upprätt efter Rukoo’ [I’tidāl] | Att stå upprätt avslappnat en kort stund efter Rukoo’.
- Stillsamhet mellan rörelserna [Motma’inan Bi-ltizām] | Att stanna upp avslappnat en stund mellan varje rörelse.
- Salām som följare [Taba’ Ma’mūm Bi-Iḥrām Salām] | Följare säger Salām efter imamen.
- Avsikt som följare [Niyyat Al-Ma’moom] | Om man ber bakom en imam ska man göra avsikt att följa av honom. Imamen måste ha avsikt för Ṣalāt Al-Khawf, Jumu’ah, att kombinera och Istikhlāf.
Betonade Sunnah i bönen [Sunnah Mu’akkadah]
Det som är betonat i bönen och inte får utelämnas avsiktligt, kan rättas till med glömskans prostration [Sujood As-Sahw].
- Recitera en Sūrah efter Fātiḥa [As-Sūrah Ba’d Al-Fātiḥa] | Valfri recitation av en Sūrah eller del av en Sūrah efter Al-Fātiḥa.
- Recitera dem ståendes [Ma’ Al-Qiyām Awwalan wa At-Thāniyah] | Att man står upp medan man reciterar dem.
- Läsa högt och tyst på rätt plats [Jahr wa Sirr Bi-Maḥall] | Att koranrecitationen läses högt och tyst på sin rätta plats.
- Takbīr, förutom inledande [Takbīraho Illa Alladhi Taqaddamā] | Att göra Takbīr mellan rörelserna, förutom inledande Takbīr som är Farḍ.
- Alla Tashahhud [Koll Tashahhud] | Sittningarna i vilka man bland annat säger Shahāda.
- Den första sittningen [Juloos Al-Awwal] | Att man sitter ner för Tashahhud.
- Den andra sittningen [Juloos At-Thāni La Li-Salam] | Den andra sittningen förutom dess Taslīm som är obligatorisk.
- ”Sami’ Allaho” upp från Rukoo’ [Sami’ Allah fi Ar-Raf’ min Ar-Rokoo’] | Att säga ”Sami’ Allaho Liman Ḥamidah” när man går upp från Rukoo’.
Ordinarie Sunnah i bönen [Sunnah]
Sunnah som är rekommenderade i bönen och kan utelämnas avsiktligt, bedöms som Mandūb.
- Kallelse till inledande av bönen [Iqāmah] | Kallelsen som liknar Athān som utropas precis innan bönens inledande.
- Prostrerande medan händerna.. [Sojood ’Alā Al-Yadayn wa Ṭaraf Al-Rijlain Mith Ar-Rokbatain] | Prostrerande medan händerna, fötterna och knäna är i kontakt med marken.
- Tystnad vid imamens recitation [Inṣāto Moqtadi Bijahr] | När imamen reciterar högt lyssnar man enbart.
- Besvara imamens Taslīm [Radd ’Alā Al-Imām] | Att besvara imamens avslutande Taslīm direkt efter man gjort sin avslutande Taslīm.
- Besvara Taslīm till vänster [Al-Qiyāmo Lahā] | Om någon sitter till vänster, besvara Taslīmen efter din egen Taslīm eller efter att du besvarat imamens Taslīm.
- Öka stillsamheten mellan röre… [Zā’id Sukūn Lilḥuḍūr] | Öka stillsamheten något mellan varje rörelse för ökad Gudsmedvetenhet.
- Sutra vid rädsla för passerande [Sutrah Gheir Moqtad Khaf Al-Murūr] | Upprätta ett föremål framför böneplatsen vid rädsla att någon ska passera förbi framför om du inte leds av en imam.
- Uttala den första Taslīmen högt [Jahr Al-Salām] | Vid avslutande av bönen, uttala den första Taslīmen högt.
- Sända välsignelser över profeten ﷺ [Ṣalātinā Bihi ’Alā Moḥammed] | Att under sittningarna sända välsignelser över profeten ﷺ.
- Böneutropet [Adhān] | Adhān är en Sunnah för en grupp som samlas för en Farḍ bön och avser att kalla andra till att ansluta sig.
- Förkortande av böner [Qaṣr] | Förkortande av böner är för den som avser att resa minst 80 km. I resande tillstånd blir man först när man har lämnat bebyggelsen i sin by/stad tills man har kommit hem igen. Den som avser att stanna på en plats i 4 dagar eller 20 böner förkortar inte längre bönerna när han eller hon har kommit fram dit.
Det som är rekommenderat i bönen [Mandūb]
Rekommenderade handlingar i bönen.
- Huvudet till höger vid Taslīm [Tayāmon Ma’ As-Salām] | Vrida huvudet till höger vid en den avslutande Taslīmen.
- Säga Āmīn förutom imamen… [Ta’mīn ’Adā Jahr Al-Imām] | Att säga Āmīn tyst efter Fātiḥa, förutom för imamen när han läser högt.
- Säga Rabbanā förutom imamen [Rabbana Laka Al-Ḥamd ’Adā Man Am] | Att säga Rabbanā Laka Al-Ḥamd förutom för den som leder bönen.
- Qunūt under Fajr-bönen [Qunūt fi As-Ṣubḥ] | Att göra en speciell du’ā under Fajr-bönen.
- Att ha på sig en mantel [Ridā] | Att män täcker sig med ett löst sittande plagg, en mantel.
- Prisande – Rukoo’ och Sujood [Tasbīḥ] | Att säga Subḥāna Rabbi Al-’Aẓīm wa Bi-ḥamdihi under Rukoo’ och Subḥāna Rabbi Al-A’lā under Sujood.
- Händerna längs sidan [Sadl Al-Yadayn] | Att ha händerna hängandes längs sidorna när man står.
- Att säga Allāho Akbar vid rörelse [Takbīr Ma’ Al-Shuroo’] | Att säga Allāho Akbar samtidigt som man rör sig mellan positionerna.
- Fördröja Takbīr efter sittning [Takbīr Ba’d An Yaqom Min Wostāho] | Att säga Allāho Akbar först när man står upp efter första sittningen.
- Högerhanden under Tashahhud [As-Salām] | Knyt lillfingret och de två intill och lägg tummen mot långfingret. Låt pekfingret peka utåt och rör den långsamt under Tashahhud.
- Män prostrerar utvidgat [Al-Baṭn wa Al-Fakhiḍ Rijāl Yab’adoon] | Män håller isär magen och låren under prostration till skillnad från kvinnor.
- Armbågarna isär från knäna [Wa Mirfaqā Min Fakhiḍ Rijāl Yab’adoon] | Att hålla armbågarna isär från knäna under prostrerande.
- Att anta den sittande positionen [Waṣfat Al-Juloos] | Sittandes på fötterna och benen med händerna på knäna.
- Händerna på knäna vid Rukoo’ [Tamakkon Al-Yad Min Rokbatihi fi Ar-Rukoo’]. Stabilisera händerna på knäna under Rukoo’.
- Att följare reciterar de tysta [Qirā’at Al-Ma’moom Fi Sirriyah] | Att följare också reciterar Koranen när imamen reciterar tyst.
- Händerna följer med öronen [Raf’ Al-Yadayn Faqtafī] | Låt händerna följa med huvudet längs öronen ner i prostration.
- Höja händerna under Al-Iḥrām [Raf’ Al-Yadain ’Inda Al-Iḥrām] | Höja händerna under den inledande Takbīren, kallas även att inträda ett tillstånd av Iḥrām när man inleder bönen med Takbīr.
- Fajr & Ẓuhr – Sūrorna [Taṭwīloho Ṣubḥan wa Ẓuhran] | Långa Sūror från Al-Hujurāt till An-Nāzi’āt under Fajr och Ẓuhr.
- ’Ishā’ – Sūrorna [Tawassoṭan Al-’Ishā’] | Mellanlånga Sūror från ’Abasa till Al-Layl under ’Ishā’
- Maghrib & ’Asr – Sūrorna [Qaṣr Al-Bāqīn] | Korta Sūror från Ad-Ḍuḥā till An-Nās under ’Aṣr.
- Andra Sūrahn kortare [Ka-Sūrat Al-Okhrā] | Att andra Sūrahn är kortare än den första i tiden den tar att recitera.
- Första sittningen kortare [Juloos Al-Wosṭā] | Att den första sittningen är kortare än den andra sittningen.
- Händerna före knäna i Sujood [Sabq Yadin Waḍ’an wa fi Ar-Raf’ Al-Rakb] | Att händerna är det första som når marken när man går i prostration, och det sista som lämnar marken när man rör sig upp.
Det som är ogillat/avskytt i bönen [Makrūh]
Ogillade/Avskydda handlingar i bönen.
- Bismillah och A’ūdhubillah i Farḍ [Basmalah Ta’widhah fi Al-Farḍ] | Att säga A’ūdhubillah och Bismillah i de obligatoriska bönerna innan koranrecitationen.
- Prostrerande på kläder [As-Sujood fi At-Thawb] | Att prostrera på ett klädesplagg.
- Prostrerande i täckande klädsel [Kawr ’Imamah wa Ba’ḍ Kommihi] | Att pannan eller händerna täcks när man prostrerar.
- Bärande av något i bönen [Ḥaml Shai Fihi aw Fi Famihi] | Att bära på något i handen eller ha något i munnen.
- Recitera i prostrerande/bugning [Qirā’at Ladā As-Sujood wa Ar-Rukoo’] | Att recitera Koranen medan man prostrerar eller bugar.
- Tänkande på världsliga saker [Tafakkur Al-Qalb Bimā Yanfī Al-Khusho’] | Tänkande på sådant som påverkar ens Gudsmedvetenhet negativt i bönen.
- Lekfullhet/Rörelser [’Abath] | Att göra onödiga rörelser, fibbla med grus eller liknande.
- Att titta åt sidan [Al-Iltifāt] | Att vända huvudet tittandes i en annan riktning.
- Du’ā under recitation eller bugning [Ad-Du’ā Athnā Qirā’at Kadhā in Raka’ā] | Att göra Du’ā i ställningen man reciterar Koran eller bugar.
- Knyta händerna, knäcka fingrarna [Tashbīk aw Farqā’at Al-Asābi’] | Att knyta händerna och knäcka fingrarna
- Lägga sina händer på midjan [Takhaṣṣur] | Att lägga sina händer på midjan på så vis att armbågarna riktas utåt.
- Blundande [Taghmiḍ Al-’Ain] | Att blunda med ögonen.
Bönerna [As-Ṣalawāt]
Förutom de fem obligatoriska bönerna finns det andra böner och kategoriseringar, varav några av dessa nämns nedan. Några av bönerna är obligatoriska för varje muslim att utföra, medan andra böner är ett kollektivt obligatorium som inte varje muslim måste utföra.
Dessa begrepp är därför värdefulla:
Individuella obligatorium [Al-Farḍ Al-‘Ain] är de handlingar som är obligatoriska för varje individ att utföra. Enbart individen som utelämnar handlingen får synd. Exempel på detta är de fem obligatoriska dagliga bönerna.
Kollektiva obligatorium [Al-Farḍ Al-Kifāyah] är de handlingar som är en kollektiv förpliktelse att utföra. Om de inte upprättas får alla muslimer i kollektivet synd, om några tar hand om ansvaret får ingen synd. Exempel på detta är att någon eller några måste ta hand om tvättande, omsvepande och begravning samt begravningsbönen för muslimer som dör.
De fem bönerna
Fard ’Ain: Bönerna kallas Fajr, Ẓuhr, ’Aṣr, Maghrib och ’Ishā’ och är utspridda över dygnet.
För den som dött
Farḍ Kifāyah: Att några tvättar, ber för och begraver den bortgångne. Bönen kallas för Ṣalāt Al-Janāzah.
Bönerna som är Sunnah Mu’akkadah:
- Witr
- Vid solförmörkelse
- Vid de två ‘Eid
- Vid de två ‘Eid
- Vid bön för regn på grund av torka [Ṣalāt Al-Istisqā].
Fredagsbönen behandlas senare i separat avsnitt.
Raghībah Två Rak’ah innan Fajr som är särskilt betonade och är rekommenderade att ta igen fram till Ẓuhr ifall man missat den.
Prostration vid glömska [Sujūd As-Sahw]
Att kunna korrigera sina fel i bönen är bättre än att börja om helt på nytt, eftersom den som kan korrigera sin bön följer profetens ﷺ exempel och tillvägagångssätt.
För att korrigera sin bön finns två sätt beroende på vilken karaktär felet består av:
- Har man missat något i bönen som kräver glömskans prostration så gör man en prostration innan avslutande Salām [Sujūd Qablī]. Detaljerad beskrivning finns längre ner på denna sida.
- Har man dock missat en obligatorisk handling i bönen så behöver man lägga till en hel böneenhet [Rak’ah] och då blir prostrationen utifrån att man har lagt till i bönen istället [Sujūd Ba’di], så punkten direkt efter denna.
- Har man lagt till något i bönen så gör man en prostration efter avslutande Salām [Sujūb Ba’di]. Man avser att bönen avslutas med en Salām till höger och därefter gör man direkt en ny avsikt att inträda i bön för glömskans prostration och går ner i prostration. Detaljerad beskrivning finns längre ner på denna sida.
I slutet av bönen kan man göra extra prostrationer ifall man gjort något fel i bönen.
- Har man gjort fel som innebär att man missat en Sunnah Mu’akkadah eller fler så gör man två Sujood innan avslutande Salām och därefter Tashahhud med Salām.
- Har man gjort fel som innebär att man har lagt till en handling i bönen så gör man två Sujood efter avslutande Salām, därefter Tashahhud och Salām på nytt.
- Har man gjort fel som innebär att man har missat en Farḍ så ber man en extra enhet [Rak’ah] och gör två Sujood efter Salām.
- Har man felaktigt både missat och lagt till gör man två Sujood innan Salām.
Glömskans prostration innan Salām [Sujūd Qablī]
(1) Istället för avslutande Salām, gör Sujood, (2) sitt upp från Sujood, (3) Sujood igen och slutligen (4) sitt upp för Tashahhud och Salām.
- Om man glömmer/råkar missa en Sunnah Mu’akkadah eller upp till tre, om fler än tre behöver bönen göras om.
- Sunnah Mu’akkadah kan sammanfattas i de åtta ”Sinān, Shīnāni, Jīmāni, Ta’āni”.
- Sirr och Surah: Att man läser tyst där man ska läsa tyst, att man läser en Sūrah efter Al-Fātiḥa
- Tashahhud Al-Awwal och Tashahhud At-Thāni: Båda sittningarna där man läser trosbekännelsen.
- Jahr och Julūs: Att man reciterar högt där man ska recitera högt, och sitter ner under Tashahhud.
- Takbīr och Taḥmīd: Att man säger Allaho Akbar mellan rörelserna, och Sami’ Allah liman Ḥamidaho, Rabbana Laka Al-Ḥamd när man går upp från Rukoo’.
Glömskans prostration efter Salām [Sujūd Ba’dī]
(1) Gör avslutande Salām som vanligt, sen (2) Sujood, (3) sitt upp från Sujood, (4) Sujood igen och slutligen (5) sitt upp för Tashahhud och Salām.
- Om man glömmer/råkar lägga till en handling i bönen. Lägger man till lika mycket som motsvarar hela bönen så måste man be om den. Exemeplvis ifall man missar en Farḍ i flera enheter och ber om lika många Rak’ah som bönen är.
Fredagsbönen [Ṣalāt Al-Jumu'ah]
Under uppbyggnad.
I större byar och städer är det obligatoriskt att upprätta fredagsbönen med predikan.
Villkor för fredagsbönens giltighet [Sharṭ Ṣiḥḥah] är:
- Ska genomföras i en lokal som är avsedd som bönelokal där människor samlas för de fem dagliga bönerna.
- Det måste finnas en församling på minst 12 män som det är obligatoriskt att be fredagsbön för, därutöver imāmen.
Villkoren för att fredagsbönen ska bli obligatorisk att delta på [Sharṭ Wujūb] är:
- Att man är bosatt [Muqīm], det vill säga att man inte är i ett resande tillstånd.
- Att man är fri [Ḥorr].
- Att man bor närmare en minaret än 5,5 km [Farsakh], idag kan man dock åka kollektivt så det är inte en anledning att utebli.
- Att vara en man [Dhakar], det vill säga obligatoriet gäller inte för kvinnor och barn som inte nått puberteten.
Relevanta detaljer rörande fredagsbönen:
- Det är Sunnah att göra ett rituellt bad i anslutning till fredagsbönen utan att äta eller dricka efter.
- Trimma mustasch, vita kläder och att parfymera sig är rekommenderat för män.
- Klippa naglar, ta bort hår under armarna och mellan benen är rekommenderat.
- Det är rekommenderat för kvinnor och barn att delta i fredagsbönen.
- För de som det är obligatoriskt att be men inte tar sig till fredagsbönen så ber man istället Ẓuhr som vanligt.
- Oavsiktligt ätande av sånt som ger en anstötlig andedräkt såsom lök eller vitlök ger ursäkt att inte gå på fredagsbön.
- Sjukdom och vård av sjuka såväl som en släkting på dödsbädden är också ursäktat.
Böneledaren och följaren [Al-Imām wa Al-Ma'mūm]
Under uppbyggnad.
Det finns ett antal villkor som ska uppfyllas för den som är böneledare [Al-Imām], villkor [Sharṭ] är:
- Man [Dhakar]
- Religiöst myndig [Mukallaf].
- Fysiskt kapabel att genomföra alla handlingar [Ātin Bil-Arkān].
- Har kunskap om domarna/reglerna för bönen [Ḥukman Ya’rifo].
- Inte känd för att vara en ihärdig syndare [Gheir Dhi Fisq].
- Kunna uttala utan att uttalet leder till att innebörden av orden i Koranen förvrängs [Laḥn].
- Inte själv ha inlett sin bön som följare av en annan imam [Iqtidā’].
Ogillat [Makrūh] att vara böneledare [Imām] gäller för:
- Har inkontinensbesvär [Salas].
- Har sårigheter som rinner [Qurooḥ].
- Paraplegi, lamhet/stelhet som gör det svårt att röra kroppen [Al-Ashal].
- Leda i moskén utan mantel [Ridā’].
- Den avfärdade/ogillade [Man Abbinā].
- Den som inte är omskuren [Al-Aghlaf].
Tillåtet [Jā’iz] är det att vara böneledare [Imām] för:
- Den impotente [Al-’Innīn].
- Den blinde [Al-A’mā].
- Den med uttalssvårigheter som inte är till graden att ordens innebörd förvrängs [Al-Alkan].
- De med lättare spetälska [Mujadham] och liknande sjukdomar.
Följande behöver man tänka på som följare av en böneledare:
- Följ imamen i allt utom tillagda | Följ imamen i allt utom tillagda felaktiga handlingar, gör honom uppmärksam när han gör fel genom att säga Subḥan Allah.
- Kommer man sent | Stå upp och gör Takbīr som vanligt och gå sedan direkt därifrån till den position imamen befinner sig i.
- En extra Takbīr om | En extra Takbīr efter den inledande på vägen ner ifall imamen prostrerar eller bugar, inte om imamen sitter i Tashahhud.
- Den senkommande efter Taslīm | Efter imamens avslutande Salām ställer man sig och gör de enheter man har missat.
- Takbīr efter imamens Salām | Har man deltagit i två bugningar eller ingen bugning (Rukoo’) med imamen säger man Allahu Akbar när man ställer sig upp efter imamens avslutande Salām
- Sujood As-Sahw som följare | Sujood As-Sahw innan imamens avslutande Salām görs med imamen, efter avslutande Salām sparar man till slutet av att man tagit igen de enheter man missat med imamen.
- Den som kommer i slutet… | av bönen (efter sista bugningen) behöver inte göra Sujood As-Sahw.
- Följarnas bön blir ogiltig av… | …samma sak som gör imamens bön ogiltig förutom några aspekter. En sådan är om imāmen ber utan tvagning eller att den bryts under bönen. Han lämnar direkt, se punkt 9 för konsekvenserna.
- Om imamen lämnar mitt i bönen | Imamen utser någon som träder fram och tar hans plats att leda bönen. Gör han inte det kan någon träda fram eller alla fortsätta bönen själva individuellt.
- Gör man fel efter Imamens Salām | Så behöver man ta ansvar för att man gör Sujood As-Sahw för de felen man själv gjort.
Källor
- Ḥashiyat Al-’Allāmah Al-Humām Abī ’Abd Allah Sidi Moḥammed At-Ṭālib Ibn Al-’Allāmah Sidi Ḥamdūn Ibn Al-Ḥāj ’Alā Sharḥ Al-Muḥaqqiq Al-’Allāmah Sidi Moḥammed Ibn Aḥmed Al-Fāsī Al-Shahīr Bi-Mayyārah Li-Manẓūmat Al-Fiqhiyyah Al-Hujjah Al-Sheikh ’Abd Al-Wāḥid Ibn ’Āshir Al-Musammāh Bil-Murshid Al-Mu’īn ’Alā Aḍ-Ḍarūrī Min ’Ulūm Ad-Dīn ’Alā Madhhab Al-Imām Mālik Ibn Anas
- Minḥ Al-’Alī Fī Sharḥ Kitāb Al-Akhḍarī Fi Fiqhi Al-’Ibādāt Al-Mālikī, Ta’līf Al-’Allāmah Moḥammed Ibn Moḥammed Sālim Al-Majlisī As-Shinqīṭī
