Fastan [As-Ṣawm]

Fastan [As-Ṣawm] innebär rent språkligt avhållsamhet [Al-Imsāk] och innebär terminologiskt inom rättsläran att avhålla sig från magens och könsorganets begär under en hel dag med avsikten att närma sig Gud.

Visdomarna bakom fastan kan komma att behandlas i ett annat avsnitt. Kommande sektioner kommer presentera det som är typiskt för rättsläran [Fiqh] och dess ämnen. Det är nämligen vilka villkor [Sharṭ], obligatorium [Farḍ], hinder [Mawāni’], rekommendationer [Mustaḥabb] och fler kategorier för fastans regler.

Det finns olika former av fastan. Det finns den obligatoriska fastan som sker under månaden Ramaḍān. Det finns frivillig fastan som man kan göra nästan vilken dag som helst under året. Det finns även vissa dagar som det är specifikt uppmuntrat att fasta, exempelvis måndagar och torsdagar.

Nedan kommer grunderna i fastan utifrån Mālikiskolan att presenteras.

Även om man kan göra frivillig fastan under de flesta dagar på året så finns några som de lärda specifikt benämner som rekommenderade att fasta på, utöver den obligatoriska fastan. Nedanstående dagar är särskilt relevanta att ha koll på.

Obligatorisk fastan [Wājib]

Ramaḍān är den månad vari fastan är obligatorisk förutsatt att man uppfyller villkoren för att den ska bli obligatorisk. Mer om det kommer du kunna läsa i nästa sektion. Ramaḍān pågår 29 eller 30 dagar varje år beroende på när månaden tar slut.

Rekommenderad fastan [Mandūb]

• Generellt under de nio första dagarna under månaden Dhu Al-Hijjah.
  • Speciellt de senare av dessa dagarna såsom den 9e dagen. Den 9e dagen som kallas för ’Arafah-dagen rekommenderas att fasta för alla förutom de som utför vallfärden till Mecka [Hajj].
• Generellt under månaden Muḥarram
  • Speciellt den 10e dagen i månaden. Denna dag kallas för ’Āshūrah och påminner om när profeten Moses, må Gud frid tillkomma honom, korsade havet i flykt från Farao.
  • Den tredje dagen av Muḥarram.
• Generellt sett under månaden Rajab.
  • Speciellt den 3e och 27e dagen i månaden.
• Generellt månaden Sha’bān.
  • Speciellt dagen i mitten av månaden [Niṣf Sha’bān] och den 25e.
• Generellt under månaden Dhi Al-Qi’dah.
  • Speciellt den 9e dagen.

Villkoren för att fastan ska bli obligatorisk är sex:

1. Islam, att man är muslim.
2. Intellekt, att man har ett sunt intellekt vid soluppgången. I annat fall tar man igen fastedagarna vid eventuell återhämtning från sinnestillståndet. Är man vid gott sinnestillstånd halva eller majoriteten av dagen efter att ha inlett fastan med sunt intellekt så behöver man inte ta igen dagen.
3. Pubertet, att man är könsmogen eller passerat sista dagen som 18-åring.
4. Hälsa, att man hälsomässigt inte skadas av att fasta.
5. Fri från menstruation. Menstruerande dagar under Ramaḍān tas igen efter Ramaḍān. Inträder menstruationen under Ramaḍān tar man igen den dagen efter Ramaḍān och inträder den under en frivillig fastedag så behöver man inte ta igen den frivilliga fastan.
6. Fri från blödningsperioden efter förlossning.

Villkoren för fastans giltighet är fem:

1. Att avsikten som görs under natten innan och kan inte göras tidigare än så. Det innebär att man inte måste göra avsikten att fasta i samband med att Fajr infaller eftersom det finns en svårighet i det. Det finns dock en åsikt hos Ibn Ḥabīb om att man kan göra avsikten att fasta just ’Āshūrā-dagen redan under dagtid dagen innan den infaller.
2. Att avstå från sexuellt samlag, och med det att försats och sperma inte utsöndras eller ejakulerar. Detta från soluppgången [Fajr] fram till solnedgången [Maghrib]. Våta drömmar eller andra oavsiktliga anledningar som leder till att försats eller sperma sipprar ut bryter inte fastan och gör inte heller att man behöver ta om den.
3. Att avstå från att äta och dricka från soluppgången [Fajr] till solnedgången [Maghrib].
4. Att avstå från att spy från soluppgången [Fajr] till solnedgången [Maghrib]. Skulle man spy utan att kunna kontrollera det och utan att ha orsakat spyan så påverkas inte fastan. En till notering från Al-Mudawwanah i sådant som också är ursäktat är om man oavsiktligt råkar svälja flugor som flyger omkring runt en.
5. Avstå från att något ska nå magsäcken genom exempelvis näsan, ögonen eller ändtarmen.

Villkoren för att fastan ska bli obligatorisk är dock sex:

När man fastar är det ogillat/avskytt [Makrūh] med:

• Beröring och tankar som väcker sexuella lustar [Al-Lams wa At-Tafakkur]. För män som lätt kan få utsöndring av försats eller utlösning av sperma så är det däremot Ḥarām att ge sig in i dessa handlingar. Är man medveten om att observerande, kyssar och förspel inte leder till utsöndring eller ejakulation så stannar domen vid att det är ogillat/avskytt [Makrūh].
• Att smaka på saker såsom från kastrullen [Dhawq Ka-Qidr]. Att smaka på saker, såsom mat som tillagas för att bedöma sältan eller tugga på mat som ska ges till barn. Detta görs då alltså utan att svälja det man smakat på.
• Att prata mycket utan nytta [Al-Hadhr].

När man fastar finns det sådant som är ursäktat [Moghtafar ’Anhu] och inte leder till att fastan bryts:

• Att man övervinns av kräkningar [Ghalabat Al-Qai’]. Att man spyr oavsiktligt och inte har orsakat den. Det innebär att man inte kan kontrollera den och kräks genom att kräkreflexerna övervinner en.
• Flugor [Ad-Dhūbāb]. Att man oavsiktligt får i sig flugor. Detta eftersom det finns en svårighet i att undvika att andas in detta om man lever eller rör sig i en sådan miljö.
• Sand i luften vid byggarbetsplatser [Ghobār As-San’ah]. Sådant som sand i luften eller från vägar som liknar mjöl i konsistensen. Detta eftersom det finns en svårighet i att undvika att andas in detta.
• Borsta med torr Siwāk som inte löses upp [Al-Istiyāk Bil-Yābis Alladhī lā Yataḥallal]. Att borsta tänderna med torra borstpinnar som inte smulas eller löses upp. Är de fuktiga så är det Makrūh, och skulle man råka svälja något så behöver man fasta om dagen på grund av oaktsamhet.
• Att inträda gryningen i den stora orenheten [Al-Iṣbāḥ Bil-Janābah]. Att gryningen [Fajr] inträder utan att man befinner sig i rituell renhet.

Det som är rekommenderat rörande fastan:

• Påskynda brytandet av fastan [Ta’jīl Al-Fiṭr Raf’ah]. Att påskynda brytandet av fastan så snart solnedgången [Maghrib] inträtt.
• Senarelägga ätandet intill gryningen inför fastan [Ta’khīr Suḥūr Tabi’ah]. Att äta nära inpå gryningen de dagar som man ska fasta, vilket kallas Suḥūr.

Den som äter, dricker eller fått en utlösning avsiktligt under en obligatorisk fasta, alltså Ramaḍān, måste fasta om den dagen vid ett senare tillfälle och botgöra.

Den som äter eller dricker oavsiktligt under en obligatorisk fasta, alltså Ramaḍān, måste fasta om den dagen vid ett senare tillfälle och behöver inte botgöra.

Den som äter eller dricker något oavsiktligt under en obligatorisk eller frivillig fasta måste fasta om den dagen vid ett senare tillfälle, men behöver inte botgöra. Det kan handla om att man trodde att solnedgången [Maghrib] inträffat eller att gryningen [Fajr] ännu inte inträffat. Det kan vara att man är sjuk och inte kan fasta, eller är resande. Det kan vara sådana situationer som att någon häller vatten i ens mun medan man sover, eller blir tvingad att äta/dricka något. Undantaget gäller om man i förväg bestämt en dag som man ska göra en frivillig fasta, men när den dagen kommer så har man glömt, är menstruerande eller sjuk. Föregående gör att man inte behöver fasta om den dagen.

Har man sexuellt samlag eller en utlösning avsiktligt bryts fastan och man måste fasta om dagen vid ett senare tillfälle. Detsamma gäller om man utan giltig anledning ändrar sin avsikt till att inte fasta eller avfärdar sin avsikt att fasta.

Har man sexuellt samlag eller en utlösning avsiktligt under Ramaḍān bryts fastan och man måste fasta om dagen vid ett senare tillfälle och botgöra. Detsamma gäller om man utan giltig anledning ändrar sin avsikt till att inte fasta eller avfärdar sin avsikt att fasta.

Botgörelsen [Al-Kaffārah] görs alltså för den som under Ramaḍān eller igentagande av Ramaḍān-dagar av egen vilja ätit, druckit, haft sexuellt samlag, utsöndring av försats eller utlösning av sperma eller kvinnlig orgasm. Detta även om utsöndringen av försats eller utlösningen av sperma skett genom fantiserande. Det görs även för den som fastar och avbryter sin avsikt att fasta, även om man ändrar sig och inte har hunnit äta något.

Ingen botgörelse [Kaffārah] behövs för:

• Okunskap gör att man slipper botgöra utan enbart fasta om dagen, såsom ifall man är ny muslim och tror att fastandet enbart gäller mat och dryck men inte sexuellt samlag med sin make/maka. När man därefter känner till reglerna så börjar de gälla ifall man begår misstaget vid ett senare tillfälle.
• Den som bryter fastan av av glömska att det är Ramaḍān eller att man håller på att ta igen en dag från Ramaḍān. Det räcker med att fasta om dagen vid ett senare tillfälle.
• Den som stoppar in något genom näsan eller öronen under Ramaḍān, även om det är avsiktligt.
• Den som får utlösning av sperma eller orgasm under Ramaḍān utan att ha orsakat den behöver inte botgöra och behöver inte ta igen dagen, man fortsätter fasta dagen som vanligt.
• Den som bryter sin fastan felaktigt genom att ha förstått en mindre detalj från en regel fel, såsom att antingen (1) menstruationen upphört innan soluppgången men inte sett till att göra ett rituellt bad innan tiden för gryningsbönen [Fajr] inträtt, eller (2) att resa ett avstånd som inte är tillräckligt lång för att få tillåtelse att inte fasta den dagen men trott att det varit tillåtet att bryta fastan. För dessa krävs ingen botgörelse, utan det räcker med att fasta om dagen vid ett senare tillfälle.

Hur går botgörelsen till? Det finns tre alternativ:

• Att fasta två månader i rad.
• Att frigöra en slav som är muslim.
• Att ge 60 behövande en varsin Mudd föda, utifrån vad som motsvarar en Mudd för profeten Moḥammed ﷺ, vilket motsvarar ungefär en halv liter i volym. Detta är det bästa alternativet att välja.

Det är tillåtet att bryta fastan:

• Om man skadas av den, eller är tror att man kommer skadas av den.
• Om man ska ut och resa, och då gäller följande villkor:
  • 1. Att man avser att resa ett avstånd som är så långt att man får förkorta bönen.
  • 2. Att man ger sig ut innan bönetiden för gryningen [Fajr] inträder, och därmed inte avser att fasta den dagen redan innan bönetiden infaller. Hinner man inte det så måste man fasta den dagen, men kan avse att inte fasta dagen efter om man fortfarande är resande då.
  • 3. Att man innan inträdandet av gryningen [Fajr] gjort avsikten att man inte ska fasta den dagen.

Om man avsiktligt bryter en frivillig [Nafl] fasta utan giltig anledning är det förbjudet [Ḥarām] men kräver enbart att man tar igen dagen, ingen botgöring. Undantaget som tidigare nämnt är vid skada eller rädsla för skada, men det finns ytterligare ett undantag. Ifall man inte har svurit en ed på att fasta just den dagen och någon av ens föräldrar eller ens lärare [Sheikh] vill att man äter för att hålla dem sällskap. Då blir det inte förbjudet [Ḥarām] att bryta fastan, men det är obligatoriskt att ta igen dagen om man bryter fastan.