Arabiska

Under den förislamiska tiden var poesin finkultur bland araberna. Den som hade något att komma med var välkommen att anta utmaningen och avlägga sina rader.

Precis som Moses, må Guds frid vara med honom, gavs medlet av Gud att utmana och överträffa magikernas höga ställning under sin tid – gavs Mohammed, må Guds frid och välsignelser vara med honom, medlet av Gud att utmana och överträffa poeterna under sin tid. När Gud uppenbarade koranen till Profeten, må Guds frid och välsignelser vara med honom, och han förmedlade dess ord, slog svallvågor. Poeterna slogs av ett budskap som ingen poet hade kunnat prestera. Vilken arabisk poet som anses ha avlagt de främsta raderna i historien är de lärda inom det arabiska språket någorlunda överens om, men ännu mer överens är de om att det inte kommer i närheten av koranens språk – och ännu har ingen människa tills idag med den stående utmaningen på plats lyckats överträffa koranens språk.

Av denna anledning har språket under uppenbarelsens tid och den förislamiska poesin en viktig roll i studiet av det arabiska språket och är ett bevis [Hujjah] och verktyg som är sammankopplat med förståelsen och tolkandet av Koranen och Profetens sunnah, må Guds frid och välsignelser vara med honom. Bland annat finner vi därav i de klassiska böckerna i det arabiska språket såsom Qatr An-Nada av Ibn Hisham, må Gud vara nöjd med honom, exempel efter exempel främst från Guds ord i koranen, såväl som från förislamisk poesi.

Givande avstickare från grammatikreglerna som läraren, må Gud belöna honom, gör ibland på arabiskalektionerna under studerandet av Qatr An-Nada wa Bal As-Sada Li-Ibn Hisham.