Att lära känna Gud ﷻ
Gud ﷻ är den Ende, Unike, Evige, Skaparen som alla skapade ting är beroende av. Han ﷻ skiljer sig från skapelsen och kan inte liknas vid den. Även om Gud är den Generöse och människan kan beskrivas som generös utifrån hennes handlingar, så är det två helt olika sorters generositet. Guds generositet är en gudomlig perfekt generositet. Prisad vare Han, all tacksamhet till Gud ﷻ.
Låt oss ta del av utdrag från verket Jawharat At-Tawḥid av Imām Al-Laqāni med förklaring [Sharḥ] av Imām As-Ṣāwī, må Gud vara barmhärtig över dem båda och låta oss dra nytta av deras kunskap. Notera att fotnoterna likaså är tagna ur boken. Översättningen kan vara parafraserad eller med mindre tillägg från min sida för att förtydliga.
Vikten av att lära sig om Gud ﷻ och vad vi kan lära oss om Gud
Det första obligatoriet en muslim måste lära sig om är Gud, och det ord som används på arabiska är ma’rifah. Även om det skiljer sig från begreppet kunskap [’ilm] så förklarar författaren att ahl as-sunnah i detta sammanhang använder orden synonymt.
Det som avses med ma’rifat Allāh är att man lär sig om Hans egenskaper, och inte om Hans väsen. Det är varken obligatoriskt eller möjligt för någon att förstå Guds sanna väsen, även om man befinner sig på en hög nivå av Gudsmedvetenhet. Det sägs att det skulle vara möjligt att förstå Guds sanna väsen om Gud ger intellektet den förmågan, men den korrektare positionen är att det inte är möjligt för intellektet såsom det inte är möjligt enligt det som fastställts i den gudomliga lagen [as-sharī’a]. Denna ståndpunkt återges i as-sharḥ al-kubrā att Imām Al-Ghazzāli höll, eftersom det som är tillblivet brister i att kunna förstå den höga ställning som Gud besitter. Det som är skapat kan helt enkelt inte till fullo förstå och leva sig in i det oskapade, eviga – egenskaper som Gud besitter.
Det återges i en Ḥadīth där Abū Hurayrah rapporterar att profeten ﷺ sade: Reflektera över skapelsen och reflektera inte över Skaparen, eftersom Han inte kan omfamnas av reflekterande.[1]
Abū Bakr As-Ṣiddīq frågades: ”Hur kom du att känna till din Herre? Han svarade: Jag kom att känna till min Herre genom min Herre, och om det inte vore för min Herre så hade jag inte känt min Herre. Då frågades han: Kan en människa förstå honom? Han svarade: Oförmågan att förstå är förståelse.”[2]
’Alī Ibn Abī Ṭālib frågades: ”Hur kom du att känna till din Herre? Han svarade: Jag kom att känna till honom genom det som Han lät mig känna till om Honom. Han uppfattas inte genom sinnena, och mäts inte med mått, och liknas inte med människor, Han är nära på avstånd, Han är på avstånd med sin närhet, Han är över alla ting, och man säger inte att det finns något under honom. Han är framför alla ting, och man säger inte att det finns något framför honom. Han är involverad i alla ting, utan att vara i ting som skapade saker är inuti saker. Prisad är Han som är sådan, och ingen annan kan sägas vara så förutom Han.”
Det återges i en Ḥadīth: ”Gud skapade sina skapelser i ett mörker, och strödde över dem av sitt ljus. Den som erhåller av det ljuset vägleds, och den inte tar del av det ljuset går vilse.”[3]
Tjänarens kännedom om Gud är alltså ett ljus från Gud som Han placerar i dennes hjärta, varigenom det hemliga i Hans kungadöme kan uppfattas, och det osynliga i Hans kungadöme, och uppmärksamma Hans egenskaper. Detta är betydelsen av Guds ord:
ٱللَّهُ نُورُ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ
GUD ÄR himlarnas och jordens ljus.
Koranen An-Nūr [24:]35
Tolkningen av denna vers innebär inte att Gud är samma som det skapade ljuset, utan att Gud är den som lyser upp [Munawwir] himlarna och jorden genom ett skapat ljus. Han är den som lyser upp de troendes hjärtan i himlarna och på jorden. Samtidigt har Gud gett sig själv namnet Ljuset [An-Nūr], eftersom ljus är det upplysande som får saker att synas. Därför nämnde han det som får saker att synas istället för Honom själv utifrån att man kan förnimma ljus, och Han nämnde sig själv, den som får saker att synas från att inte ha existerat till att existera först i versen, ljusets Ljus. Detta eftersom Han är Ljuset som ger det skapade ljuset förmåga att kunna lysa.
Imam Junayd, må Gud vara barmhärtig över honom, har sagt att: ”Ingen känner Gud förutom Gud”.
Vissa av de lärda frågades om Gud och gav följande svar:
Om du frågar om Hans namn så är svaret:
وَلِلَّهِ ٱلْأَسْمَآءُ ٱلْحُسْنَىٰ
GUDS är fullkomlighetens sköna namn
Koranen Al-A’rāf [7:]180
Om du frågar om Hans egenskaper så är svaret:
(4) قُلْ هُوَ ٱللَّهُ أَحَدٌ (1) ٱللَّهُ ٱلصَّمَدُ (2) لَمْ يَلِدْ وَلَمْ يُولَدْ (3) وَلَمْ يَكُن لَّهُۥ كُفُوًا أَحَدٌۢ
SÄG: ”Han är Gud – En, Gud, den Evige, den av skapelsen Oberoende, av vilken alla beror. Han har inte avlat och inte blivit avlad, och ingen finns som kan liknas vid Honom.”
Koranen Al-Ikhlāṣ [112]:1-4
Om du frågar om Hans tal så är svaret:
إِنَّمَا قَوْلُنَا لِشَىْءٍ إِذَآ أَرَدْنَـٰهُ أَن نَّقُولَ لَهُۥ كُن فَيَكُونُ
När det är Vår vilja att något skall vara säger Vi endast till det: ”Var!” – och det är.
Koranen An-Naḥl [16]:40
Om du frågar om Hans handlingar så är svaret:
كُلَّ يَوْمٍ هُوَ فِى شَأْنٍ
varje stund är Han verksam och ingriper [i skeendena].
Koranen Ar-Raḥmān [55:]29
Om du frågar om Hans beskrivning så är svaret:
هُوَ ٱلْأَوَّلُ وَٱلْـَٔاخِرُ وَٱلظَّـٰهِرُ وَٱلْبَاطِنُ ۖ وَهُوَ بِكُلِّ شَىْءٍ عَلِيمٌ
Han är den Förste och den Siste; Han är den Uppenbare och den Dolde och Han har kännedom om allt.
Koranen Al-Ḥadīd [57]:3
Om du frågar om Hans väsen så är svaret:
ۚ لَيْسَ كَمِثْلِهِۦ شَىْءٌ
Ingenting är som Han
Koranen As-Shūrā [42:]11
Fotnoter
Genom att läsa direkt från källan (se längre ner) kan fler fotnoter tas del av.
[1] Har utfärdats av Abū Nu’aym i Al-Ḥilyah (6/65-67) från Abdallah Ibn Salām och Ibn ’Abbās, och av At-Tabarānī i Al-Awsaṭ såväl som Al-Bayhaqī i Al-Sha’b (120).
[2] Se Al-Muqtadī Bi-Sharḥ Al-Hudhudī ’Alā Um Al-Barāhīn (181).
[3] Har utfärdats av Ibn Ḥabbān i hans Ṣaḥīḥ-verk (6169) och (6170), av Al-Ḥākim (1/30), Aḥmad (2/176) och andra. Dess kedja är Ṣaḥīḥ, och har förklarats sådan av Al-Ḥākim. Den har erkänts och fastställts av Ad-Dhahabī. Den har även utfärdats av Ibn Abī ’Āṣim i As-Sunnah nummer (243) och (244).
Källa
Kitāb Sharḥ Aṣ-Ṣāwī ’Alā Jawharat At-Tawḥīd Li-Sheikh Burhān Ad-Dīn Ibrāhīm Ben Ibrāhīm Al-Laqānī Al-Mālikī.