Begrundande | Bevis för Guds ﷻ existens
Begrundande, reflektion, tänkande, you name it! Dessa förmågor behövs för den som vill komma till insikt och vetskap om Guds existens. Dessa förmågor är kopplade till vårt intellekt, den rationella gåvan och välsignelse som Gud har givit oss att kunna härleda och komma fram till ny kunskap med utgångspunkt och stöd från tidigare etablerad kunskap.
Genom att använda sig av intellektet som vi fått så kan vi härleda Guds existens och uppmaningar som sänts till oss via koranen. Via den härledningsförmågan som vi fått så kan vi ta till oss av betydelsen från de tecken Gud har uppenbarat och genom tänkande sträva efter att koppla det till dess avsedda betydelse – och därmed sträva efter att följa Guds vägledning.
Guds ord ﷻ i Koranen och Gud siste profet ﷺ förmedlar gång på gång argument som riktar sig till intellektet både indirekt och direkt. Indirekt genom att vi måste besitta intellekt för att ens kunna ta emot budskapet – direkt genom att vi måste reflektera aktivt för att inte bara ta emot budskapet men även förstå dess avsedda betydelse i en korrekt kontext.
Må Gud vägleda vårt intellekt så att vi kan ta emot, se och förstå Guds tecken och tjäna Honom på bästa sätt, Āmīn!
Låt oss ta del av utdrag från verket Jawharat At-Tawḥid av Imām Al-Laqāni med förklaring [Sharḥ] av Imām As-Ṣāwī, må Gud vara barmhärtig över dem båda och låta oss dra nytta av deras kunskap. Notera att fotnoterna likaså är tagna ur boken. Översättningen kan vara parafraserad eller med mindre tillägg från min sida för att förtydliga.
Eftersom de lärda enligt den korrektare åsikten fastställt att det första obligatoriet för varje muslim är att känna till Gud ﷻ, och begrundande [An-Naẓar] är ett verktyg för att göra detta, är begrundande också obligatoriskt.
Språklig definition av begrundande [An-Naẓar]: Insikt och tänkande.
Terminologisk definition av begrundande [An-Naẓar]: Att organisera saker som man känner till för att komma fram till det okända.
Så om du vill organisera en frågeställning för att genom frågeställningen komma fram till Gud den upphöjdes existens, så kan man säga:
1. Världen förändras, och allt som förändras har blivit till.
2a. Om världen har tillkommit efter icke-existens så är dess existens uppenbar genom att vi kan observera den, alternativt;
2b. Om världen upphör att existera efter att ha existerat så kan man konstatera att allt som kan upphöra att existera omöjligen kan vara begynnelselöst[1].
Resultatet blir att världen är tillbliven.
Därför kan vi gå vidare till att säga:
1. Världen är skapad.
2. Allt som är skapat måste onekligen ha en skapare.
Annars hade det behövts något som upprätthåller det existerande utan att det finns en upprätthållare, vilket är omöjligt.
Resultatet blir att världen inte kan ha något annat än en skapare, och denne skapare är nödvändigt existerande, och besitta alla egenskaper som krävs för att skapa[2], annars hade inte världen kunnat existera.
Begrunda dig själv
En av de närmaste sakerna vi har att begrunda är oss själva, och Gud den upphöjde säger:
(21) وَفِى ٱلْأَرْضِ ءَايَـٰتٌ لِّلْمُوقِنِينَ (20) وَفِىٓ أَنفُسِكُمْ ۚ أَفَلَا تُبْصِرُونَ
FÖR DEM som har visshet i tron finns tecken [på Guds allmakt överallt] på jorden, (21) och inom er själva. Varför inte [öppna ögonen och] se.
Koranen Ad-Dhāriyāt [51:]20-21
وَلَقَدْ خَلَقْنَا ٱلْإِنسَـٰنَ مِن سُلَـٰلَةٍ مِّن طِينٍ (12) ثُمَّ جَعَلْنَـٰهُ نُطْفَةً فِى قَرَارٍ مَّكِينٍ (13) ثُمَّ خَلَقْنَا ٱلنُّطْفَةَ عَلَقَةً فَخَلَقْنَا ٱلْعَلَقَةَ مُضْغَةً فَخَلَقْنَا ٱلْمُضْغَةَ عِظَـٰمًا فَكَسَوْنَا ٱلْعِظَـٰمَ لَحْمًا ثُمَّ أَنشَأْنَـٰهُ خَلْقًا ءَاخَرَ ۚ فَتَبَارَكَ ٱللَّهُ أَحْسَنُ ٱلْخَـٰلِقِينَ
VI HAR skapat människan av finaste lera; (13) därefter lämnar Vi henne som en droppe säd i [skötets] fasta förvar. (14) Därefter skapar Vi av droppen en grodd som sätter sig fast och av grodden en klump och i klumpen skapar Vi ben och dessa ben klär Vi med kött; därefter låter Vi henne stiga fram som en ny skapelse. Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren!
Koranen Al-Mu’minūn [23:]12-14
Om människan reflekterar över sig själv så finner hon sig ha hörsel, syn, tal, smak, lukt, känsel, längd, bred, glädje, ilska, sorg och mer. Alla dessa har kommit till från icke-existens till existens, och från att existera till att upphöra. Dessa är tillblivna saker som är i behov av en nödvändigt existerande och visdomsfull skapare.
När författaren använder det arabiska ordet nafs så avses i detta sammanhang människans väsen. Författaren vill förmedla uttrycket: ”Den som känner sig själv [sitt nafs] känner sin Herre”[3].
Det sägs även att författaren försökt uttryck för att den som känner sig själv genom att ha blivit skapad och vara beroende känner sin Herre genom begynnelselöshet och självständighet. Eftersom den som reflekterar över att sig själv som något tillblivet kan använda det som bevis.
Begrunda och reflektera sedan över din omgivning
Begrunda och reflektera sedan över det i höjden – såsom de sju himlarna, tronen, änglarna, natten, dagen och molnen.
Reflektera sedan över det på marken – såsom jorden och allt som finns på den av träd, sjöar och mer. Gud den upphöjde säger:
إِنَّ فِى خَلْقِ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ وَٱخْتِلَـٰفِ ٱلَّيْلِ وَٱلنَّهَارِ وَٱلْفُلْكِ ٱلَّتِى تَجْرِى فِى ٱلْبَحْرِ بِمَا يَنفَعُ ٱلنَّاسَ وَمَآ أَنزَلَ ٱللَّهُ مِنَ ٱلسَّمَآءِ مِن مَّآءٍ فَأَحْيَا بِهِ ٱلْأَرْضَ بَعْدَ مَوْتِهَا وَبَثَّ فِيهَا مِن كُلِّ دَآبَّةٍ وَتَصْرِيفِ ٱلرِّيَـٰحِ وَٱلسَّحَابِ ٱلْمُسَخَّرِ بَيْنَ ٱلسَّمَآءِ وَٱلْأَرْضِ لَـَٔايَـٰتٍ لِّقَوْمٍ يَعْقِلُونَ
I skapelsen av himlarna och jorden, i växlingen mellan natt och dag, i skeppen som plöjer haven [lastade] med det som är till nytta för människorna, i regnet som Gud sänder ned och därmed ger nytt liv åt den jord som varit död och låter djur av alla de slag befolka den och i vindarnas och molnens rörelser, drivna mellan himmel och jord i bestämda banor – [i allt detta] ligger förvisso budskap till dem som använder sitt förstånd.
Koranen Al-Baqarah [2:]164
Den som reflekterar över dessa saker, kommer fram till att dessa är skapade av Gud den prisade och upphöjde. Det är Gud som styr över skapelserna genom att ge dem existens och genom att låta dem upphöra, ge dem rörelse och stillhet. Gud ﷻ är känd genom bevis.
Vissa av de djupt Gudsmedvetna brukar säga:
I alla ting finns tecken på Guds existens, som bevisar att Gud är den Ende[4].
Reflektera över dig själv och allt annat i skapelsen så kommer du att bli medveten om och se det briljanta och förundrande med Guds skapelse.
Fotnoter
Genom att läsa direkt från källan (se längre ner) kan fler fotnoter tas del av.
[1] Förtydligas i detta exempel: Min son har kommit att existera efter att inte ha existerat, vilket fastställs genom att se det med egna ögon. Att det har skett är tydligt. Min farfar har kommit att sluta existera efter att ha existerat, även om jag inte har sett ögonblicket han föddes. Eftersom han ändå slutat existera efter att ha existerat så är han tillbliven, han har kommit att existera; för det som är begynnelselöst (evigt bakåt i tiden) kan inte upphöra, kan inte sluta att existera.
[2] Detta eftersom världen i sig själv är möjligt existerande, det är teoretiskt lika möjligt att den skulle existera som att den inte skulle existera. Att den skulle fortsätta existera utan att någon upprätthåller den att fortsätta existera är omöjligt, därför måste det finnas någon som gör att saker existerar och gjort att den existerar, vilket är Gud den upphöjde. Detta är beviset för Gud existens, den prisade.
[3] Det finns inga belägg för att detta uttalande skulle vara från profeten ﷺ, vilket är överenskommet bland de lärda inom Ḥadīthvetenskap. Imām An-Nawawī säger i hans fatāwā (120): ”Uttalandet är inte fastställt”. As-Suyūṭī följde honom i samma spår i al-ḥāwī (2/239), As-Sakhāwī i al-maqāṣid (419) och fler. Az-Zarkashī har i sitt verk at-tadhkirah (129) återgett från Al-Muẓaffar As-Sam’ānī att detta uttalande kommer från Yaḥyā Ibn Mu’ādh Ar-Rāzī. Se kashf al-khafā (2/362) och ad-durar al-muntathirah i al-aḥādīth al-mushtahirah nummer (393).
[4] En vers bland en grupp av verser i en dikt som Abū Al-’Atāhiyah skrev för att bevisa att hans trosuppfattning var sund. Se al-a’ānī (4/1249).
Källa
Kitāb Sharḥ Aṣ-Ṣāwī ’Alā Jawharat At-Tawḥīd Li-Sheikh Burhān Ad-Dīn Ibrāhīm Ben Ibrāhīm Al-Laqānī Al-Mālikī.