Bönen, bönen!

De obligatoriska bönerna är de varigenom vi regelbundet förvaltar vår åminnelse av Gud, för att mellan dem stå stadigare i det medvetet goda handlandet för Honom.

De lättaste handlingarna att försumma och ta för givet är de man tror att man har järnkoll på, tills de riskerar att bli en rutin utan tanke och avsikt, en rutin utan hjärta, en rutin utan Gudsmedvetenhet.

Sheikh Mohammed Ibn Salim Al-Majlisi, Må Gud vara barmhärtig över hans själ, skriver sin förklaring [Sharh] av Al-Akhdaris verk inom rättslära att ”Efter talande om spirituell rening övergår talet i det främsta målet efter att tro [Iman], vilket är bönen”.

Bönerna är tillfället då vi stänger ute allt brus från det världsliga för att fokusera helt på vår tillbedjan och relation till vår Skapare, en handling av enorm ställning och välsignelse. Låt oss minnas det och ge det lilla extra av vår ansträngning som tar våra böner till nya nivåer av Gudsmedvetenhet.

Insikter från Minh Al-’Ali fi Sharh Kitab Al-Akhdhari, s. 199