Vad kan vi säga om trosbekännelsen ur ett rättsläroperspektiv? Bland annat är tungans uttalande av den en gång i livet för att deklarera sin tro en viktig punkt. Nedan kan du ta del av ett perspektiv på vad de rättslärda inom Mālikiskolan förmedlar.
Islams pelare är fem, och dessa är obligatoriska. Trosbekännelsen [As-Shahādah] är ett villkor för de andra fyra. Av dessa fyra är bönen och allmosan definitivt obligatoriska medan fastan och vallfärden är obligatoriska om man har förmåga.
Vi passerar de övriga fyra och stannar på denna sida vid trosbekännelsen [As-Shahādah]. Ibland kallas den även de två trosbekännelserna [As-Shahādatān], eftersom den innehåller två bekännelser. Den lyder enligt följande på arabiska:
Ash-hadu An Lā Ilāha Illā Allāh, Wa Ash-hadu Anna Moḥammadan Rasūlu Allāh.
أشهد أن لا إلاه إلا الله وأشهد أن محمدا رسول الله
Detta kan på svenska översättas till:
Jag vittar om att det inte finns någon gudom förutom Gud, och jag vittnar om att Mohammed är Hans sändebud.
Att ha uttalat trosbekännelsen även om det är med en generell förståelse, och att vara övertygad om den, är ett villkor för att de andra fyra pelarna av religionen ska bli giltiga [Sharṭ Siḥḥah]. Därutöver är trosbekännelsen också ett villkor för att de andra delarna av religionen också ska bli giltiga. Utifrån detta kan vi förstå att bönen eller fastan inte är giltig för en icke-muslim som utför dem, även om denne gör alla regler rätt. Att ha uttalat trosbekännelsen, att förstå den, och att vara övertygad om den, kommer först.
Vad som menas ovan med att förstå trosbekännelsen är att man åtminstone grundläggande har noterat och insett att det inte finns någon sann gudom förutom Gud. Det vill säga att andra gudomar på så vis inte är sanna. Mer detaljerat om detta område kan du läsa under sektionen om troslära [’Aqīdah].
Vad gör man då om man tror men inte kan uttala orden när man tror och vill bekänna sin tro som muslim? Har man inte förmåga att uttala orden med munnen så är man ursäktad från att uttala trosbekännelsen och då räcker det med att förstå den och tro på den. Skulle man dock få förmågan att uttala orden vid ett senare tillfälle så blir det obligatoriskt att uttala trosbekännelsen från det tillfället.
Den som ursprungligen är muslim genom att ha fötts och växt upp med islam måste ha uttalat trosbekännelsen [As-Shahādah] minst en gång i livet med avsikten att uppfylla obligatoriet att uttala trosbekännelsen. Gör man inte det är tron fortfarande giltig även om det är en sorts olydnad mot Gud ﷺ. Så klart gäller samma sak här, om man fysiskt inte kan uttala trosbekännelsen är man ursäktad. Är man medveten om obligatoriet men ändå vägrar uttala den så faller man ut ur islam och kan inte längre anses vara muslim.
Har man en gång uttalat trosbekännelsen för att inträda i islam eller som född muslim uttalat den för att deklarera tron för sig själv så följer det bara att fortsätta söka Guds vägledning och upprepa denna välsignade trosbekännelse, gång på gång, så mycket som möjligt. Må Gud välsigna oss med att våra sista ord i detta liv blir trosbekännelsen, eftersom den som dör med trosbekännelsen på läpparna erhåller Guds välsignelse och inträder Hans paradis. Āmīn!
Må Gud fylla våra hjärtan med ljus och låta det mynna ut i ständiga åminnelser och uttalanden av trosbekännelsen i strävan att bli bättre människor och tjänare av Honom, Āmīn!
Källa: Ḥashiyat Al-’Allāmah Al-Humām Abī ’Abd Allah Sidi Moḥammed At-Ṭālib Ibn Al-’Allāmah Sidi Ḥamdūn Ibn Al-Ḥāj ’Alā Sharḥ Al-Muḥaqqiq Al-’Allāmah Sidi Moḥammed Ibn Aḥmed Al-Fāsī Al-Shahīr Bi-Mayyārah Li-Manẓūmat Al-Fiqhiyyah Al-Hujjah Al-Sheikh ’Abd Al-Wāḥid Ibn ’Āshir Al-Musammāh Bil-Murshid Al-Mu’īn ’Alā Aḍ-Ḍarūrī Min ’Ulūm Ad-Dīn ’Alā Madhhab Al-Imām Mālik Ibn Anas